Angående Schouns påstådda ”fall from grace” är det svårt att uttala sig eftersom det beror på vilket perspektiv man antar. Den metafysiska friheten transcenderar alla krav på social anständighet,”sunt förnuft” eller religiös ortodoxi, det finns otaligt många gurus som har använt sig av utåt sett extrema eller omoraliska metoder för att påskynda ett andligt uppvaknande, det som skiljer den genuina gurun från charlatanen är med vilken intention metoderna uträttas. I den bemärkelsen skulle jag vilja påstå att Schoun var en genuint andlig person.

”Förvisso är världens religioner tämligen lika i många avseenden, men att som varandes ortodox samtidigt hävda att övriga religioner har samma nåd som den egna är, ovedersägligen, absurt.”

Fast att alla världens religioner skulle vara likvärdiga är det faktiskt få som hävdat, och det är inte en konsekvens av resonemanget. Att vissa religioner kan vara ofullständiga, otillräckliga eller rent destruktiva är en självklarhet. För övrigt finns det väl inga religioner utom de abrahamitiska som skulle vara direkt inkompatibla med perennialismen? Förivsso anser alla att de själva är främst, men buddhism, jainism, antikens Rom osv erkänner/erkände ju många andra religioner som mer eller mindre legitima.

Vad menar du är alternativet, annat än möjligen då antingen en exkluderande ortodoxi som menar att hela sanningen finns enbart i den egna traditionen alternativt den betydligt mer intellektuellt motbjudande idén att olika religioner för till helt olika mål i någon sorts smörgårdsbordsmening? Jag är inte traditionalist på grund av någon dogmatisk kärlek till dess förgrundsgestalter, och är medveten om en hel serie problem. Tesen om flera parallella ortodoxier tycker jag dock inte hör dit. Misstänker dock att det här är något som skulle gå bättre att diskutera muntligen, eftersom det annars lätt drar iväg till halvsidesuppsatser och upprepningar.

Jag måste dock säga att i ditt sista stycke har du fel. Den omvända utvecklingsvägen är avsevärt mycket vanligare – jag vet ingen som gått från Schon/Guenon/Evola till hedendom – allra minst ”ogenomtänkt” sådan. Den omvända vägen finns det i så fall fler exempel på.

Hur som helst vill jag tacka för balanserade inlägg med relevanta poänger. Vi får anledning att återkomma till det här fram över, eftersom jag har en del ”kritiska studier” av aspekter av i synnerhet samtida traditionalism att göra.

Sorry, du hamnade i skräpposten, så jag hittade inte dina inlägg förrän nu. Problemet är att det relevanta med idéer inte är människorna som uppbär dem, utan idéerna själva. Perennialismen är inte en praxis, inte en ortodoxi och inte en religion. De som blivit besvikna, liksom de som urartat, har alla haft problemet att de förväntat sig det.

Det handlar om ett sätt att närma sig tros- och religionsfrågor som är vida överlägset de flesta andra vi har att tillgå utifrån den dominerande moderna diskursen, och det är inget man har rätt eller anledning att förkasta och/eller förhåna bara för att man själv satt sig till rätta i någon sluten ortodoxi. Jag tänker dock återkomma till det här i systematiserad form, eftersom jag inte vill urarta i fler generaliseringar och förenklingar än jag och många andra i den här diskussionen redan gjort.

Jag vill dock understryka att perennialismens förtjänster eller brister inte kan bedömas utifrån hur det fåtal intellektuella som förmedlade den behagade uppföra sig eller urarta. Med den logiken blir den kristna historien också, eller för den delen alla ideologiers historia, bara en lång skvallertidningsdebatt av Ad Hominem -argumentation.

Lucifer (ormen) ses väl som god välgörare inom frimureriet som såvitt jag förstår släpper ut människan från sina bojor. Att han sen i kristen tolkning är lögnaren själv är ju en annan sak.

Mann traoch, Gott Lauch ….medger att jag fick slå upp det men:

Men beröringspunkterna mellan gnosticism och kabbalah är påtagliga, liksom mellan hermetism och kabbalah (och gnosticism, som sagt). Det skulle ta oerhört mycket tid att gå igenom detta ens i övergripande drag. Börja med engelska Wikipedia och på Google Books kan du säkert hitta något spännande=)

Där vet jag inte riktigt vad du grundar dig på; Eckehart och stora delar av östkyrkans teologer talar i varje fall ofta om en faktisk enhet med Gud, även om det inte går lika långt som vedantiska traditioner som menar att människan = Gud, rakt av. I den konventionella kristna frälsningsläran är det i och för sig den individuella människans själ som frälses och kommer i Guds närhet, snarare än en fråga om att upptäcka sin enhet med Gud, och det finns förstås mysticism som har liknande utgångspunkter. Den separationen finner man också i Jainismen och vissa varianter av Bhakti-hinduism. Hade inte Expos lydiga små bandhundar hotat FAS och hans familj hade vi förmodligen fått hjälp med åtminstone spörsmålet om ortodoxins inställning (bara för att återknyta lite till vardagstjatet på motpol).

Vänstra Handens Väg-trollandet handlar ofta, i det jag sett av det, om medvetna negationer av olika aspekter av traditionell religion som upplevs som stötande för ett pubertalt psyke (underkastelse, harmoni mm), blandat med olika ambitioner att lägga sig till med superkrafter, odödlighet och makt. Av det jag har sett är det oftast harmlöst, men ibland faktiskt riktigt skadligt (om man tillskriver detta mörka krafter eller helt enkelt orimlig antropologi och ett allmänt osunt klimat i de här miljöerna beror förstås på orientering).

Finessen med berättelsen om Ormen är ju att den ljuger för Eva, vilket väl ändå är raka motsatsen till Prometheus offer (hans handling är dessutom inte oförsonligt ond, och gynnar snarare än drabbar mänskligheten – olikheterna är faktiskt otaliga, även om jag är medveten om hur vissa typer av ”luciferiansk” synkretism försöker gröta ihop traditionella myter med vulgärindividualism förklädd till ”andlighet”).

Men du, allvarligt, det här börjar nästan bli VÄL obskyrt även för motpol. Dessutom var ambitionen med det här inlägget inte att dra igång en kommentarsstorm, utan bara att tipsa om lite småtrevlig poesi.

Mann traoch, Gott Lauch

Din fråga är intressant men med tanke på hur stark islams ställning är inom perennialismen så skulle få sufiperennialister (eller katolska, i den mån de existerar) förespråka den vänstra handens väg. Evola använde sig ju av trimurti som en symbol, där Brahma och Vishnu representerar den högra handens väg (det skapande och upprätthållande) medan Shiva representerar förstörelse, något som i sin tur lett till ett förespråkande av vamachara och tantrism i den nuvarande tidsåldern, kaliyuga, som i sig är upplösande/förstörande. Läs Ride the Tiger och The Path of Cinnabar för att förstå hans specifika resonemang. Detta har hur som helst lett till att han blivit aktuell för moderna synkretistiska satanism/ockultismrörelser som inte bryr sig så mycket om ”andlig koherens” och plockar lite här och var.

Wodinaz: Intressant i bemärkelsen intressant. Guénon hade avskytt det, mycket riktigt.