Det är lugnt. Jag förstår mycket väl då du redan innan jag kommer med långa utläggningar skriver enorma mängder både här och på nordisk.nu

”Som sagt tvivlar jag ganska starkt på de muslimska invandrargruppernas vilja och/eller förmåga att samlas kring sin religion i syfte att genomföra något i stil med en statskupp. Motsättningarna mellan olika etniciteter, mellan radikalare och slappare islamister, för att nu inte tala om den stora andel “halvintegrerade” invandrare (alltså sekulariserade, men knappast svenska) tror jag helt enkelt är för stora. Jag tvivlar helt enkelt på att det är någon bas för en “muslimsk” revolution i Sverige.”

Jag tror nog inte riktigt heller på någon statskupp eller revolution utan då mer svällande parallellsamhällen som successivt ställer allt högre krav på omgivande samhället, alltså en stegvis framkrypande islamisering, kanske delvis med hot och våld, men jag förväntar mig inga statskupper direkt. 68-vänstern gjorde aldrig några statskupper och inte heller nyliberalerna som avvecklat stora delar av välfärdssamhället. Vi kan också ta kristnandet av Sverige som exempel, ett och annat slag, men på det stora hela en ganska oblodig process. Men visst kommer det finnas motsättningar mellan olika etniciteter och inomislamska riktningar och mellan sekulariserade. Hur stor denna splittring är eller kommer vara vore intressant att ta reda på mer om. Jag har själv ingen större insikt får ja medge.

”Däremot tror jag du missförstår mig lite – jag tror inte att man kommer att framgångsrikt integrera invandrare i det SVENSKA, men det är inte poängen. Medan PK-dogmer knappast har någon större effekt på unga muslimska killar, lär MTV, porr och Hollywood ha det. Det senvästerländska, individualistiska, självupptagna ideal som håller oss passiva och ointresserade av folk, religion och kultur smittar ALLA, oavsett vilken “sammanhållning” och “traditionsrikedom” man på gott och ont ser hos dessa grupper nu. Och när man väl börjat tänka i sådana termer är man rätt menlös i politisk kamp.”

Jovisst lär nog MTV, porr, datorspel och drösvis med konsumtionsvaror etc verka upplösande också på muslimer. Dock skall man komma ihåg att invällarna till stor del är en etniskt förankrad underklass, som med ökad etnisk medvetenhet bland svenskar kommer bli än mer diskrinimerade, både på arbetsmarknaden och i relationer. De varken kommer att kunna konsumera eller ha tillgång till fri sexualitet i samma utsträckning som västerlänningar – något som borde föda besvikelse? Många löser detta genom kriminalitet, man roffar åt sig ändå, andra vänder sig till Islam? Med en etnonihilistisk ny-PK som gillar lag och ordning kan man kanske tänka sig att organiserad brottslighet kommer att slås ner på betydligt hårdare framöver. Om man lyckas kväsa denna kan man nog förvänta sig ökad islamism istället.

”Annars är dina synpunkter överlag intressanta, och som sagt lovar jag att omvärdera om jag börjar se en utveckling av den typ du talar om (alltså att organiserade islamister lyckas mobilisera missnöjda invandrarungdomar, eller ta sig in på framskjutna poster i media eller administration). För närvarande ser jag dock ingen sådan utveckling, och tror helt enkelt inte på den. Även om den i princip VORE möjlig, och då antagligen efter ungefär de linjer du drar upp.”

Jag är inte heller helt övertygad om att det verkligen kommer att barka åt det håll jag skissar upp, kanske argumenterar jag som jag gör delvis för att testa dina resonemang, opponera helt enkelt, och därigenom själv också å en klarare bild av vad som är en trolig utveckling.

Jag känner mig lite fattig som inte bemöter dina mastodontinlägg med mer än några rader, men jag lider för närvarande av allmän tidsbrist, och kan inte gå in allt för mycket på detaljer.

Som sagt tvivlar jag ganska starkt på de muslimska invandrargruppernas vilja och/eller förmåga att samlas kring sin religion i syfte att genomföra något i stil med en statskupp. Motsättningarna mellan olika etniciteter, mellan radikalare och slappare islamister, för att nu inte tala om den stora andel ”halvintegrerade” invandrare (alltså sekulariserade, men knappast svenska) tror jag helt enkelt är för stora. Jag tvivlar helt enkelt på att det är någon bas för en ”muslimsk” revolution i Sverige.

Däremot tror jag du missförstår mig lite – jag tror inte att man kommer att framgångsrikt integrera invandrare i det SVENSKA, men det är inte poängen. Medan PK-dogmer knappast har någon större effekt på unga muslimska killar, lär MTV, porr och Hollywood ha det. Det senvästerländska, individualistiska, självupptagna ideal som håller oss passiva och ointresserade av folk, religion och kultur smittar ALLA, oavsett vilken ”sammanhållning” och ”traditionsrikedom” man på gott och ont ser hos dessa grupper nu. Och när man väl börjat tänka i sådana termer är man rätt menlös i politisk kamp.

Annars är dina synpunkter överlag intressanta, och som sagt lovar jag att omvärdera om jag börjar se en utveckling av den typ du talar om (alltså att organiserade islamister lyckas mobilisera missnöjda invandrarungdomar, eller ta sig in på framskjutna poster i media eller administration). För närvarande ser jag dock ingen sådan utveckling, och tror helt enkelt inte på den. Även om den i princip VORE möjlig, och då antagligen efter ungefär de linjer du drar upp.

Det är nog korrekt att de flesta unga muslimer inte är några jihadister eller ens särskilt djupare troende alls. Man ogillar dock svenskar överlag, eller svenska samhället och är som sagt ‘dåligt intregrerade’, den synen delar jag okså, även om detta är dock vilar på ganska vaga intuitiva uppfattningar från min sida, jag har inga riktiga undersökningar att tillgå, har du? Min uppfattning är vidare att araber och ‘asians’ (dvs pakistanier, bangladescher, afghaner osv som finns mer i andra europeiska länder än i Sverige) generellt är oerhört starkt tribalistiska trots inlemmade i själva konsumtionslivsstilen och att Islam ofta är en latent del av denna mentalitet som mer organisatoriskt skickliga och troende muslimer kan spela på i konflikt med majoritetssamhället.

Den här ökade tvångsintegrationen som du uppskattar komma öka, hur framgångsrik kommer den kunna vara? Jag tror också på intensifierade försök till tvångsintegration men har svårt att se att det hos det stora flertalet skulla ha annan inverkan än att svetsa dem än mer samman. Att svartmåla Islam kommer börja göra det än mer legitimt att kritisera hela multikulti-idén, det blir alltså tal om assimilation i högre grad än nu. Men vem skall assimilera? Pk-offentliga kommer alla tala om anpassning, men få svenskar kommer vilja var dem som genomför intregrationen. Jag ser framför mig att många svenskar tar detta som förevändning att helt vända det mångkulturella samhället ryggen, det är svensk skola för barnen och svenskt bostadsområde som gäller och man kommer inte acceptera att ens kvinnor lägger upp sig för muslimer. Visst, en och annan, i oroande hög grad kommer sugas upp i svensksamhället, men de allra flesta kommer bara möta en hårdare attityd från gemene svensk och på så sätt sluta sig hårdare samman, trycka ännu hårdare på Islam och fortsätta leva i än mer sluta, miljöer med höga födelesetal. Tror du att etablissemanget kan komma åt dessa? Jag har verkligen svårt att se hur. Den här rasismen man så länge har talat om, den kommer nu att bli verkligt påtaglig, och ilskan växer hos de färgade massorna. De kommer att behöva finna sig i att betraktas som en belastning, som kriminella och fanatiker och de kommer inte längre har tillgång till fri sex med nordiska kvinnor som förr med ökad etnisk medvetenhet. Frustrationen kommer öka. Lägg där till lite rejäla lågkonjunkturer med minskade statliga bidrag i oändliga variationer och istället en mer islamiskt orienterad välfärdsmodell typen Hamas eller liknande som substitut. Samt de riktigt disciplinerade muslimerna som kommer göra karriär utan att korrumperas i tron och jobba på insidan av systemet.

”Vad gäller “vem som håller i taktpinnen” är det ju snarare så att motreaktioner uppstår spontant, ju längre en utveckling går åt ett visst håll. Och frågan är om man kan fortsätta lura generation efter generation att det är “radikalt” att hålla med om sina föräldrars ungdomsåsikter och stöpa om Freud och Marx i ständigt mer absurda konstruktioner.”

Mmm. Men kommer ungdomen nöja sig med någon slags liberal-vänster-sörja i kompromissartad kamp mot islam? Då lär nog den mer radikala miljön locka. Hur stort är till exempel Sd:s ungdomsförbund? Vad jag förstått är det minimalt och man saknar i princip aktivister. Sd utgörs av strebers, griniga gamlingar som tycker det var bättre förr, rättshaverister, kufar och allmännt högljudda gnällspikar och lite mer städat alfa-male white trash och lillgamla, dumdryga, pretentiösa f.d mobboffer som vill känna sig viktiga.
Folk röstar på Sd, men aktiverar sig inte i partiet. Hela den här tvångsintegrationsgrejen kommer ju att vara ett oerhört ängsligt och kompromissande och tassande fenomen på grund av alla PK-minor som trots allt ligger kvar nedgrävda efter alla år. Jag vill påstå att man slagit knut på och målat in sig själva i ett hörn. Vi kommer troligen se ett PK delat i två läger, ett försvagat gammal-PK som som samt ett då ett troligen tongivande ny-PK som skall utkämpa ett TREFRONTSKRIG (!) Hitills har PK inte ens behövt kriga alls, man har påtvingat oss västerlänningar sin smörja alls utan egentligt motstånd. Ny-PK kommer däremot att behöva slåss inte bara mot Islam utan också gammal-PK (naiva, dumma jävla vänsteridioter, förvisso kanske i en del fall faktiskt beundransvärt idealistiska och sanna i tron men helt rubbade och fucked up som kommer vara ngn slags restetablissemang) samt en växande etniskt medveten rörelse. Det kommer nog inte bli så lätt. Visserligen kommer dessa ny-PK, nej, ny-PK är kanske inte riktigt ett träffande begrepp, de kommer förmodligen inte vara särskilt PK alls utan mer etnonihilister, traditionella högermän som gillar hårda tag, objektivitet, effektivitet, statsmannaskap, saker som fungerar. Inga stora idealister, utan mer krasst verklighetsförankrade höktyper som tycker om att ge order, peka med hela handen och skiter i småsaker, typ hudfärg och sånt (om det inte gäller ens egen dotters pojkvän). Lite åt neonconhållet utan att för den sakens skull nödvändigtvis ha så mycket med judar att göra. Henrik Johanssons roman Sista Steget innehåller ett utmärkt exempel på den här personlighetstypen, polischefen ‘Lind’, en mycket skickligt tecknad karaktär. Jag tvivlar dock på att dessa känslokalla, banka med hela handen-typer med tiden kan kväsa glödande oppositionell Islam och Identitarism, grundligt genomarbetade ideologier med stor gräsrotsspridning och konsekvens och sann idealism som drivkrafter.

Jag tror att jag egentligen varit inne på det här lite ovan. Det du beskriver är ett tänkbart scenario, men det förutsätter ändå en hel del. För det första att muslimerna klarar av att bevara (nej, snarare stärka, för de flesta unga muslimer idag är inte ”jihadister”, även om de är ”dåligt integrerade” och ogillar svenskar) en enhetlig identitet, och att driva en politisk agenda. För det andra att Europas politiska klimat förblir ungefär detsamma. vilket är långt ifrån säkert. Redan nu ser man så kallade ”högerpopulister” som vill verka för en ökad tvångsintegration, där religionen får stå tillbaka för ett sekulärt människoideal även för muslimer. Jag tror att den inställningen kommer att få fäste även på annat håll, om nu inte folk sparkar bakut rakt av och verkligen säger ifrån.

Vad gäller ”vem som håller i taktpinnen” är det ju snarare så att motreaktioner uppstår spontant, ju längre en utveckling går åt ett visst håll. Och frågan är om man kan fortsätta lura generation efter generation att det är ”radikalt” att hålla med om sina föräldrars ungdomsåsikter och stöpa om Freud och Marx i ständigt mer absurda konstruktioner.

Men som sagt är det ovanstående ingenting som är hugget i sten, bara min analys av utvecklingen sådan den nu ser ut. Jag tror det finns en tendens att överskatta islams dynamik som politisk kraft i dagsläget, och tills jag ser tydligare bevis för motsatsen är det min position. Ditt omfattande inlägg saknar alls inte poänger, men jag står ändå fast vid min analys i breda drag.

”Den här planen är inte centralstyrd av någon enstaka gruppering, men dess företrädare är ändå oroväckande överens.”

”Men jag menar inte att “man” är en specifik grupp. Det är snarare ett idékomplex. Det går i varje fall inte att reducera till någon enkel grupp. Sedan finns det förstås specifika grupper som är mer ansvariga än andra, exempelvis media och akademiker. Men uppfattningarna delas av en mängd andra personer, och utvecklas och hålls levande av dem också.”

”Planen är fastlagd, åtminstone på ett ungefär, och islam är välkommen så länge den kan utnyttjas till att driva den vidare. Däremot inte en sekund längre.”

Vad jag då undrar är när ”man” vet att man har skridit över gränsen? Vem håller i taktpinnen? När är det halt och ny kurs? Är man en anhängare av föreställningen om den organiserad judendomen med förgreningar inom alla viktiga samhällssfärer som dem som drar i trådarna förstår jag om man inte tror att en seriöst långtgående islamisering är ett tänkbart alternativ. Men är man mer av uppfattningen att det hela är frågan om en maktmosaik, ett idékomplex med en rad olika aktörer utan tydlig inbördes hierarki och en högsta ledning som du själv verkar vara så förstår jag faktiskt inte att det skulle vara så självklart att Islam kommer att kunna hållas på mattan då det saknas en samordnad ledning.

”För närvarande ser vänstern och liberalismen huvudfienden i ett vitt, heterosexuellt, maskulint etablissemang som knappast finns. Men när detta har upplösts tillräckligt kommer man att komma efter muslimerna också – homosexuella bröllop i moskéerna, kvinnliga Imamer, förbud mot att bära slöja vid skolavslutningar.”

Är det inte det etnomasochistiska skuldkomplexet med de tre pelarna massivt välstånd, kolonialism och gasutrotning i kombination med ungdomlig entusiasm (68-vänstern) och européers kulturellt/rasligt grundade disciplin och höga kapacitet till abstrakt tänkande som gjort att folk kunnat acceptera den absurda utvecklingen och nöjt sig lite med att gnälla lite då och då i fikarummet på jobbet? Det är visserligen mycket troligt att vänstern och liberalerna tids nog kommer intensifiera sina attacker mot Islam, den uppfattningen delar jag, även om man av nämnda anledningar kommer sakna legitimitet att gå på riktigt hårt. Och du har rätt i att det redan till vis del börjat och att det finns gott om karriärblattar som låter sig lyftas fram som halvsekulariserade föredömen i etern. Men tror du inte man misstar sig här, hur enkelt det kommer att vara? Det är ju ett modernistiskt feltänk av enorma propotioner att vi alla i grunden skulle vara likadana, innerst inne. Invandrade muslimgrupper är inga knota på, tänka stora abstrakta teorier, gnälla lite grand, kanske skriva en insändare-typer. Det är gapiga, lättretliga och aggressiva folkggrupper utan någon generellt högt utvecklad empati som utsträcker sig till såväl främlingar som djur likt fallet med oss nordbor. Muslimer skäms inte för någon slavhandel och eller gasutrotning eller för att ta för sig på andras bekostnad. Här finns inget skuldkomplex och den radikala ungdomen kommer troligen kanalisera sin energi i islamism framför svenska PK-projekt.

”För övrigt har inte det vänsterliberala åsiktsmonopolet bara tillgång till ledarsidor och akademiker, utan också polis, militär och internationella kontakter. Sverige kommer möjligen att börja arabiseras/afrikaniseras på “diskretare” sätt, som ett led i den sedan länge långt gångna amerikaniseringen, och det lär inte bli särskilt bra. Men någon islamistisk stat är vi inte på väg mot, det står jag tills vidare helt fast vid.”

Vänstern och liberalerna har tillgång till polis och militär, javisst, men hur sätter man in denna mot höga födelsetal och koranen? Även om primitiva så besitter muslimerna ändå viss organisationsförmåga och lever idag i mångt och mycket i parallella samhällen inom de europeiska staterna, som en slags parasitära organismer, svällande parasitära organismer som till slut troligen kommer sluka mer eller mindre hela sina gamla värddjur. Man kan som sagt inte vingklippa muslimer genom västerländsk akademi och ledarsidor. Återstår då att deportera miljoner och åter miljoner från Europa. Och det tror jag inte humanisterna har cojones nog att göra. Det är i varje fall inte aktuellt på mycket, mycket länge – och blir det aktuellt så kommer vi att ha en sönderkvoterad poliskår och militär som kommer splittras när det är dags, först på soldatnivå ute på fältet och senare bland officerare. I viktigare europeiska länder kommer du också ha svärmar av jihadister. Just Sverige som är ett stort land i Europas norra utkant löper kanske inte någon större risk för islamisering än på många decennier, det absoluta antalet är för få här. Men i mindre länder och med högre absoluta tal som UK och Nederländerna så är nog risken för islamisering faktiskt överhängande. Där finns också större kapital att finasiera sådant, UK har väl drösvis med rika oljeshejker varav somliga fortfarande är så starka i tron att de bistår det islamska samhället med finansiella resurser. Muslimerna utgör också ett allt större kundunderlag för många företag som därför inte vill stöta sig med dem och anpassar reklam, varor och tjänster därefter. Företagare avskyr instabilitet och är mycket anpassliga av sig.

Men visst, det är viktigt att poängtera att kritiken mot det mångkulturella i grunden inte skall handla om kamp mot Islam med negligerande av etniska/rasliga faktorer som följd. Islam kan dock vara en retorisk dörröppnare, varbakom man också har tyngre kritik som följer naturligt. Eller bör göra det. Dessutom är Islam ett reellt hot. Islam är en missionerande erövrarreligion och något utav en samlande kraft bland invandrargrupper, det är en princip om hur man organiserar ett samhälle som många är beredda att följa. Jag tror absolut Islam kan komma att vara en framtida huvudfiende. Det som gäller för oss etniskt medvetna nu är att organisera oss efter liknande principer inför kommande kraftmätning. Vi bör också bli en svällande organism inom staten, staten som vi successivt också tuggar i oss, medan muslimerna och andra grupper gör det samma på sin kant.

Om det finns en plan hos de globala eliterna, så är det en jävligt dåligt genomtänkt plan. Jag tror inte alls att dom har koll på vad som verkligen händer på lång sikt. Politiskt korrekthet är ett idékomplex som kan appliceras på livströtta men disciplinerade och timida västerlänningar och folks som delar någorlunda liknande ”kultur” (svarta, latinos i USA där hela multikultidén verkar ha uppstått) Inte på lättretliga och stolta främlingshorder med egen halvkulturell och religiös potential (muslimer i olika tappning). Det är dessutom ett svagt idékomplex, segt visserligen, men utan genuin livsvilja, utan den glöd som fanatiska muslimer och hängivna identitärer/nationalister kommer att kunna uppbåda. Ytterst få kommer att vara beredda att dö för feminismen eller anti-rasismen. Inte ens att döda kommer det vara särskilt många som är intresserade av.

Det är ganska enkelt. Eftersom idealet ”individens frihet” inte har någon substans i sig, utan definieras utifrån dess förkämpars åsikter, går det ganska snabbt. Om man först exempelvis menar att en förutsättning för att var ”fri” är att man inte lider av psykisk sjukdom (eller tror att allt är ost fem kilometer bort), vilket kan vara rimligt, går det sedan snabbt vidare därifrån. Klasskillnader, könsskillnader, etnisk homogenitet, sociala strukturer… Allt sådant kan förstås som något EXTERNT till den ”sanna” individen, och därmed som jämförbara med staten. Och eftersom man inte har några probem att begränsa statens inflytande, blir det logiskt att begränsa den typen av inflytanden också. Ironiskt nog oftast med statens hjälp.

Sedan har förstås både ditt Schweiz-exempel (även om Schweiz som nation, enskilda kantoner åsido, definitivt inte ligger SÅ långt från Sverige som du tror, i alla fall inte i min erfarenhet; sist jag besökte schweiziska sidan av Konstanz var det nästan bara gay-information och liknande varhelst man såg) och FAS tidigare resonemang en del poänger. Trots allt är det så att den traditionella människosynen korresponderar med hur folk faktiskt ÄR, i motsats till kulturradikalismen, som uteslutande definieras utifrån sitt hat mot just detta. Alltså kommer folk, om de inte tvingas, att tendera i en viss riktning. Givet vilka enorma krafter som vill verka i felaktig riktning tror jag ändå inte att någon nattväktarstat är önskvärd eller tillräcklig.

Ditt argument om att rådande kulturella normer förr eller senare skulle söka sig till staten är antagligen alldeles sant, dock. Även jag har insett att nattväktarstaten är ett ouppnåligt mål, även om jag tror att Sverige kan bli mycket mer libertarianskt än det är idag.

Ska kolla upp inlägget du länkar till. (Inte för att jag ser hur libertarianism blir till vår tids vänstersocialliberalism när den sätts in i praktiken istället för att vara en ”skrivbordsfantasi”; det, i jämförelse med Sverige, klassiskt liberala Schweiz är långt ifrån lika politiskt korrekt och kulturradikalt som Sverige.)

Jag har skrivit om det här förut – det är min uppfattning att distinktionen mellan stat och kulturella normer överdrivits kopiöst av kanske främst libertarianer. För det första kommer normer som är nog starkt förankrade att söka sig in i staten per automatik, vilket i förlängningen inte kan accepteras av en liberal människosyn. För det andra är även de normer du ställer upp om ”individuell frihet” i sig själva just normer, som bär mer sig en enorm mängd implicita (och i mina ögon till största delen felaktiga) föreställningar om vad människor är och borde vara.

För att exempelvis libertarianismen ska kunna fungera är ju att dess normer överordnas andra. Och förutsättningen för DET är att den BETRAKTAS som överordnad, och om nog många människor omfattar andra värderingar kommer den abstrakta befrielsen av ”människan” eller ”individen” att bli ointressant. Talar man om ”frivillighet” i oproblematisk mening har ju nästan alla samhällen varit frivilliga – de allra flesta människor accepterar och till och med stödjer det rådande, oavsett hur det ser ut.

För att ta ett enkelt exempel: om en enorm mängd människor, låt oss för sakens skull säga nästan alla, som lever i en libertariansk stat, hade uppfostras till att tro att allting som ligger mer än fem kilometer bort är giftig ost, och att de alla måste bjuda ut sina döttrar till en överviktig prästklass vars roll det var att hålla osten på avstånd. Detta hade åstadkommits utan statligt tvång, men ingen av dessa människor hade någon möjlighet att ta sig ur dessa idéer eller tänka i andra banor, på grund av onda Friskolor. Detta skulle inte en enda libertariansk/liberal käft anse vara acceptabelt – man skulle mena att dessa människor var ”lurade”, och att de måste tillägna sig en viss typ av kunskap om världen, och ett visst antal värderingar, för att kunna vara fungerande medborgare i staten. I just det fallet kanske de skulle ha rätt, men detta börjar mycket tidigare. Hela fantasin om ”fria val” och ”fria individer” på det sätt som libertarianismen förstår saken är absurd, eftersom dessa begrepp i sig själva bär med sig mycket mer än vad dess förespråkare inbillar sig.

Men, i just artikeln ovan hade begreppen som sagt inte mycket med denna mer teoretiska sida av saken att göra (mer om vilket här: http://solguru.motpol.nu/?p=7), utan helt enkelt med hur liberalismen alltid fungerar när den inte är en skrivbordsfantasi.

/SolGuru

”Religionsfriheten är i det liberala samhället rätten att ha fel – skulle du tro på din religion i det avseendet att du vill påverka din omgivning utifrån dess värderingar tar det tvärstopp.”
I ett libertarianskt samhälle skulle det inte finnas några lagar öht. mot att missionera och försöka omvända folk att ta till sig en viss religions tankar. Det enda som skulle vara olagligt är om man skulle tvinga folk att följa religionen. Rent teoretiskt kan ett libertarianskt samhälle vara djupt influerat av islam eller katolicism eller vadsomhelst, så djupt influerat att, exempelvis, skilsmässa är extremt ovanligt pga kulturella normer – så länge religiösa krafter inte utnyttjat statens makt att förbjuda skilsmässa.

”Detsamma gäller kulturella aktiviteter, åsikter och livsstilar av alla de slag – om de på något sätt stöter den liberala/vänsterorienterade synen på vad som är acceptabelt och inte, fördöms de omedelbart. Förbud är aldrig uteslutet.”
Att fördömma en kulturell aktivitet, åsikt eller livsstil man inte gillar är inte något ovanligt från någon grupp. Jag kan inte säga att jag vet särskilt mycket om dig, men nog måste även du kunna känna förakt för vissa livsstilar? En överviktig, socialbidragstagande, missbrukande, halvkriminell mamma som misshandlar sina barn – menar du att du inte fördömer en sådan livsstil? Eller med kulturella aktiviter… det måste såklart finnas vissa sorters konst, litteratur, film et cetera som du själv ogillar?

Därmot, det du skriver om förbud, är knappast något som skulle fungera i ett libertarianskt samhälle. Så länge man inte skadar någon annan bryr sig den libertarianska staten inte ett dugg om vilka åsikter folk har, vilka livsstilar de har eller vilka kulturella aktiviteter de ägnar sig åt.
Privatpersoner eller familjer eller kyrkor eller samhället i stort kan däremot fördöma vissa förteelser så mycket de vill, och jag ser inget fel i det.

”Hon ska bli en fri individ som lever i en gränslös värld, och väljer sig fram genom tillvaron utan att vara begränsad av onödiga normer och traditioner som etnicitet, religion, kön eller intelligenskvot.”
Kanske är det vissa libertarianers mål – låter som något Johan Norberg skulle gilla – men det är knappast något de kommer försöka uppnå med tvång. I ett libertarianskt samhälle har folk, så länge det sker frivilligt, all rätt i världen att sluta sig samman i grupper pga etnicitet, religion eller vad de nu ser som viktigt. Om någon grupp köper upp mark och där upprättar en plats som endast släpper in nordeuropéer och där alla är asatroende så är det inget fel, enligt lagen, i en libertariansk stat. Däremot får folk tycka vad de vill och om nu någon rabiat vänsteranhängare skulle bestämma sig för att inte idka handel med dem eller protestera mot sådana idéer är det också fullt tillåtet.