Schweiz och moderat Islam
Omröstningen i Schweiz leder till de sedvanliga vågorna av upphetsade kommentarer. Det är rasism, det är islamofobi och det är uttryck för intolerans. Läser man lite mellan raderna kan man dock se en del obehagliga tendenser som känns igen från annat håll.
Schweiz röstar för att förbjuda ytterligare minaretbyggen och världen ”rasar” – detta om vi med världen menar den sedvanliga minoriteten av proffstyckare, politruker och mediala gnällspikar. Demokratibegreppet har som bekant sedan länge kommit att innebära allt utom faktiskt folkstyre, och det är givetvis i detta ljus man måste betrakta medias och ”bloggosfärs” reaktioner på folkomröstningen. Seriösa analyser lyser med sin frånvaro, och från alla håll och kanter hörs samma trötta mässande. ”Rasism”. ”Islamofobi”. ”Okunskap”. ”Rädsla”. Alla fyra begreppen är inte bara tråkiga, utan borde hållas utanför hela diskussionen från första början – möjligen med undantag för det fjärde (för att det inte bara kan vara motiverat att tala om rädsla, utan faktiskt att vara rädd).
Begreppsförvirring
”Rasism” har i det här fallet inte mycket med saken att göra, det förefaller faktiskt som om merparten av motståndet grundar sig på en (i och för sig fullständigt missriktad) tro på en möjlig integration. SVP:s Oskar Freysinger säger uttryckligen: ”Muslimerna får gärna komma hit, men bör anpassa sig efter våra regler och normer.” I den utsträckning det är så man har resonerat är det naturligtvis beklagligt – de så kallade ”integrationsproblemen” i Europa löses inte genom förbud mot religiösa symboler, utan genom ett stopp för den skenande invandringen. Det är inte bra om den frågan försvinner och går över i ett tal om ”värderingar” som inte ligger den politiskt korrekta självhatarelitens långt efter.
”Islamofobi” är ett ord vars användning borde begränsas betydligt även den - om någon tycker eller tror något felaktigt kan man påpeka vari det felaktiga består; stämplar som bara har som mål att kväva diskussion klarar vi oss utmärkt utan. Att folk som är skeptiska eller till och med irrationellt fientliga mot Islam skulle vara ”okunnigare” än de som nu vrålar om religionsfrihet (väl att märka utan att ha minsta intresse för den i andra sammanhang) är förstås också nonsens. De flesta ”islamofober” kan en hel del om islam, möjligen är man selektiv i sin bedömning, men knappast värre än de tokstollar som lyckas bygga ihop ett reservationslöst stöd för islam med sina egna föreställningar om jämställdhet, socialism eller helt enkelt liberalism.
Moderata och extremister
Pressrapporteringen från historien innehåller en och annan riktigt underlig vändning. Inte minst är den schweiziske imamen Youssef Ibrams uttalanden anmärkningsvärda. Först låter han förstås mena att kanske ”är läxan att vi bättre måste förklara att islam inte är lika med terrorism och extremism”. I nästa andetag påpekar han dock att han ”inte [blir] förvånad om al Qaida tar fram slagord mot Schweiz”. Han stödjer alltså sin åsikt, vilken i det här fallet troligen är att beslutet ska nonchaleras av makthavarna, på precis samma grupper av ”extremister” han menar sig ta avstånd från.
Detta är en gammal och obehaglig taktik man måste se upp med – och då syftar jag inte främst eller enbart på när muslimer använder den. Varje minoritet - religiös, etnisk eller politisk kan komma att tendera att kräva obegränsad tolerans, och om nödvändigt ”jämlikhet” upp till den punkt där det inte längre är gynnsamt för den egna saken. Att man ”tar avstånd” från extremister i det läget är självklart, men frågan är i vilken utsträckning avståndstagandet kan tas på allvar. Den svenska vänstern och antirasismen har jobbat med just denna typ av metoder, i mindre skala, i decennier. Man har sett mellan fingrarna medan små men högljudda grupper av vänsterextrema våldverkare fått störa demonstrationer, misshandla individer och straffa ut folk för deras åsikters skull, samtidigt som det huvudsakliga etablissemanget inom media och, vanligen, även i Rosenbad har ”tagit avstånd” och menat att det handlat om ”fel metoder”.
Kontentan har blivit det semitotalitära klimat som råder inom snart sagt alla kulturella fält i Sverige idag. Genom att göra det hela till en fråga om ”metoder för att bekämpa intolerans”, istället för en fråga om vilka värderingar och idéer vi egentligen ska ha i vårt samhälle, har man lyckats få bort frågan kring vad den reella makten och dess drängar egentligen pysslar med själva. Visserligen ska den militanta antifascismen inte överskattas härvidlag – media och universitetsvärld spelar givetvis en större roll – men vänsterterrorn har fyllt en viktig funktion för makten.
Taktik
I takt med att Islam växer som etnisk organisationsform (för det är en gång för alla det saken handlar om i dagsläget i Europa, om än för många olika etniska grupper), är det ganska sannolikt att man kommer att försöka använda ungefär samma tillvägagångssätt. Ta avstånd från de ”extrema yttringarna”, samtidigt som det omgivande samhället förväntas anpassa sin politik, och sitt förhållningssätt som individer, just efter de risker som samma extremister skapar. Och slutmålet är, vare sig man är ”extremist” eller inte, en gång för alla att underkuva dar al-Harb, ”världen av krig”, och inlemma den i dar al-Islam, såvida man inte helt enkelt avfallit från Islams grundläggande principer. Därvid är det faktiskt riktigt att säga att våld och krig inte är det primära medlet för Islams spridande – det är, liksom för de flesta ideologier, ett medel man normalt inte tar till förrän det betraktas som nödvändigt eller ofrånkomligt (vilket det givetvis inte är i en situation där Europa helt tappat livsviljan, och befolkningen ersätts eftersom med individer som torde vara mottagligare för Islams budskap). Men våldsanvändningen som den ”extrema minoriteten” ägnar sig åt, blir en politisk realitet att förhålla sig till, och detta faktum är något som även metodologiskt moderatare krafter kommer att använda sig av.
Utvecklingen skulle kunna bli densamma som när antifascistisk våldsutövning blir anledning att försöka förbjuda ”högerextremister” att demonstrera, fast på en global skala. Och otroligt mycket mer skrämmande, eftersom det blir uppenbart att tvångsmedel och smutskastning inte alls bara är reserverade för några nazister, utan faktiskt kommer att användas mot alla som opponerar sig mot den nuvarande politiken. Till och med en majoritet i ett land.
Om det till syvende och sist blir de avdankade sextioåttorna med arvtagare som fortsätter släpa med oss på sin menlösa kollektivtrafikresa mot ett allt sämre samhälle, eller om islam rent faktiskt lyckas organisera sig så pass väl att man på lite längre sikt blir den dominerande politiska och andliga kraften i Europa kan vi tills vidare låta vara osagt. Inget av alternativen känns dock särskilt tilltalande.
Bra skrivet.
Den hets och det hat som nu kommer till uttryck i svenska media, riktade mot det schweiziska folket och schweizisk demokrati, avslöjar makteliten. Parallellerna till medias propagandakrig mot Sjöbo är slående. Hur kan vi väcka allmänheten till insikt om att makteliten är en samling bedragare. Deras verksamhet bör beskrivas som opinionsbedrägeri.
Balder
30 Nov 09 at 16:44
Massmedia och de politiskt korrekta lider snarast av Eurofobi.
Ing
30 Nov 09 at 16:54
Detta är kanske det bästa som skrivits hittills om den här affären. Diskussionen är ofta väldigt simpel, särkilt i våra pk-medier. Det talas om Schweiz som ett land av ”högerextremister”. Men ingen frågar sig hur det kunnat bli så. Annars brukar ju s k ”intellektuella” inom vänstern ha en förmåga att förstå ”den andre”, särskilt om denne andre kommer från helt främmande kulturer eller är grovt kriminell. Varsågod och tolka dagens ”andra”: sverigedemokrater, vellingebor och schweizare… Här försvinner snabbt alla nyanser och rasiststämplar haglar. I våra massmedier är konsensus total: demokratin hotas av att schweizarna får rösta.
Intressant också hur detta tycks engagera så många så hett även i Sverige. Hur den här typen av frågor gör Sverige så polariserat.
Markus
30 Nov 09 at 17:42
Håller med i allt förutom att varje minoritet skulle kräva extrem tolerans (d.v.s. företräde framför majoriteten). Finländare, juggar o.s.v. som har bott här sedan 1950- och 60-talen har knappast gjort krävt att deras språk ska bli officiellt eller något liknande. Det tycks mest vara muslimer och judar som ägnar sig åt sådant. Chutzpah.
Incitatus
30 Nov 09 at 17:47
Incitatus:
Det är helt sant – generaliseringen håller inte, och bör faktiskt ändras. Min poäng var i första hand att beteendet i sig inte enbart är knutet till minoriteter av den typ som diskuteras nu (här för att introducera politiska minoriteter). När någon har definierats och/eller definierar sig som skild från majoriteten tenderar man att verka för att först bli ”accepterad” och sedan helt enkelt maximera sitt eget inflytande som grupp. Det finns naturligtvis massor av undantag.
admin
30 Nov 09 at 18:33
Retorisk fullträff av Ing. Packet bör kallas eurofober.
Balder
30 Nov 09 at 19:34
P4 Extra hade ett ”o så förfärligt” inslag och lyssnarna ombads gå in och rösta om det var rätt gjort av Schweiz att ha denna omröstning. 92% svarade ja!
rim
30 Nov 09 at 19:39
”demokratin” hotas inte av att schweizarna röstat – utan av att de röstat ”fel”.
jämför med hur eu-omröstningarna fungerar. demokratin hotas ifall röstresultatet blivit ”fel” varför ”demokratin” kräver att röstningen görs om ända tills ”demokratin” säkrats genom att resultatet blivit ”rätt”
nyspråk? storebror? krig är fred? frihet är slaveri? etc
att styra genom diktat – är diktatur.
lätt att konstatera – men vad gör vi åt det? accepterar att marxisterna lyckats pervertera våra ord och därmed våra tankar ?
köp nu julgodis i form av schweizisk choklad för att visa var du står i denna eviga strid mellan frihet och slaveri. gärna toblerone för att påminna dig själv om en av ”våra” makthavares gärningar som borde diskvalificera för all framtid till att stå på valbar plats.
förfallet i svenskt samhällsliv är monumentalt. det är än värre nu än det var på w mobergs tid. det är inte enbart in the state of denmark som något är ”rotten”
zeno
30 Nov 09 at 19:57
J Hjärpe har sagt att minareter inte fanns från början. och han kan tycka vad han vill i vår demokati. Folkomröstningen var ett demokratiskt beslut, och demokrati är att respektera valresultat.
valfusk i Afghanistan respekteras,varför?
sylvia österberg
30 Nov 09 at 20:06
Mycket bra skrivet.
För enskilda personer är religionen en privat tro som inte har något större inflytande på det omgivande samhället. Men en religion är också och samtidigt, precis som Solguru skriver, i hög grad en etnisk organisationsform, inom vilken individen på samma gång, samt utöver sin individualism, ingår i ett större kollektiv med en gemensam social och etnisk identitet.
Som etno-politisk maktfaktor i ett samhälle kan man inte avfärda en monoteistisk religion som Islam med att enbart betrakta den som en privat angelägenhet utan några som helst bäringar utöver detta. Den troende har alltid, av naturliga skäl, plikter, skyldigheter och lojalitetsband till sina trosfränder. När det gäller Islam, som är på stark tillväxt i Europa – inte minst genom massinvandring, men även genom en hög nativitet bland de inflyttade muslimerna, kombinerat med ett lågt barnafödande bland inhemska européer – får man räkna med att den etniska och demografiska situationen inom några få årtionden kommer att förändra sig drastiskt. Begrepp som ”integration” kommer för varje år som går att framstå som än mer utomjordiskt, utopiskt och fjärran. Vad ska dessa växande etnisk-religiösa kollektiv integreras till? De *har* redan sina egna organiska kollektiv med en gemensam etnisk identitet, med normer, seder, kulturmönster, förordningar/lagar, och så vidare, och behöver därför ingen integrering in i någonting annat och för dem främmande. Integreringens tid är förbi, för flera årtionden sedan, och det räcker inte med att hurtigt uppmuntra till orimligheter som för varje år ter sig alltmer orealistiska.
Här tänkte jag snickra in en analogi som visserligen är simpel och kanske en smula drastisk, men som ändå säger en del om ämnet strategi, som många kan relatera till. Spelar man brädspelet Risk, och låter en kamrat sitta med en liten obetydlig armé alldeles utanför Europa, som man själv äger, så låter man givetvis inte honom få sin armé att växa till ett stort hot som plausibelt skulle kunna ta över ens egna landområden. Skulle sedan samma kamrat helt sonika låta sina arméer växa obehindrat och kamouflerat inom ens egna landområden, tillgodosedda av ens egna resurstillgångar, så är man helt enkelt korkad om man hade tillåtit någonting sådant i ett spel som bygger på konkurrens. För trots alla välvilliga och diplomatiska önskninar, sitter vi inte ensamma vid spelbordet och vi har faktiskt naturtillgångar och en mängd än mer svårdefinierade tillgångar, varav vår kultur och vår etniska identitet är en del av dessa, som hela tiden är utsatta för global konkurrens, vare sig vi vill det eller inte och vare sig vi är medvtena om det, eller ej. Antingen erkänner vi individens, samt även kollektivets gemensamma egendomar och äganderätt, och ser till att skydda dessa med de lagar och förordningar vi kan åstadkomma, eller så skippar vi allt vad äganderätt heter och säger att vem som helst kan ta vad som helst utan att det spelar någon roll. I det senare fallet befinner vi oss för närvarande. Viljan till kollektiv äganderätt måste föregå själva äganderätten i sig självt.
Rimfaxe
30 Nov 09 at 20:13
Ni har väl inte missat SvD:s rubrik ”Schweiz chockat av minaretnej”? (Bara i pappersupplagan.)
Väldigt avslöjande för etablissemangets tankevärld.
Magnus J.
1 Dec 09 at 0:44
Magnus:
Ja, om ett land där över 50% av befolkningen röstade nej är ”chockat” av att det blev nej, då är det förstås något mycket märkligt på gång. Men det är klart, givet att de europeiska nationerna betraktas som klubbar utan inträdeskrav är det kanske inte så konstigt att ”Schweiz” är chockat – själva schweizarna själva räknas förmodligen inte ens till nationen.
admin
1 Dec 09 at 0:56
”Ja, om ett land där över 50% av befolkningen röstade nej är “chockat” av att det blev nej, då är det förstås något mycket märkligt på gång. Men det är klart, givet att de europeiska nationerna betraktas som klubbar utan inträdeskrav är det kanske inte så konstigt att “Schweiz” är chockat – själva schweizarna själva räknas förmodligen inte ens till nationen.”
Jag hoppas att detta leder till att fler inser diskrepansen mellan vad ”vanligt folk” tycker och vad eliterna som konstruerar normen har för värderingar.
Fas
1 Dec 09 at 2:09
Hahaha, tidningarna antyder att schweizarna håller på och förbereder en ny Förintelse typ. För att de har mordet i blodet liksom. 500 år av neutralitet betyder inget :p
Patetiskt.
Arete
1 Dec 09 at 9:10
Rimfaxe, det räcker egentligen med att fråga sig: hade de muslimska länderna tillåtit motsvarigheten, dvs en kyrka på varje gata och otrogna kristna hundar som ställer krav hela tiden?
Antagligen inte.
Arete
1 Dec 09 at 9:15
Är det förresten någon som har lagt märke till att CRUgate har passerat svenska media helt förbi? Man tjatar på om klimatet som den stora grejen som vi alla skall samlas bakom och sjunga ”we shall overcome” till. Detta trots att de teoretiska data som ligger bakom AGW nu har visat sig vara MYCKET suspekta. Det känns ju lite som att utbrett bedrägeri, obskurantism, ohederlig data-manipulering, förstöring av rå-data som ligger bakom hela teorin, osv, skulle vara åtminstone en aning nyhetsvärdigt.
Jag är absolut inte investerad i anti-sidan av klimatfrågan, som jag tidigare har sagt. Som misantrop skulle det inte förvåna mig om kötthorderna håller på att förstöra planeten på NÅGOT sätt. Bara så att jag klargör var jag kommer från i denna fråga…
Arete
1 Dec 09 at 9:19
Jyllandsposten har intressanta artiklar där forskare kritiserade klimathysterin.
Debattør om Climategade: Den største skandale
http://jp.dk/klima/politik/article1904756.ece
Forskere: Hysteri og løgne ødelægger klimadebatten
http://jp.dk/klima/videnskab/article1902800.ece
I Sverige är det en allmänt vedertagen sanning inom den eurofobiska klassen att den globala uppvärmningen är det enda allvarliga hotet.
Balder
1 Dec 09 at 18:09
En ledarskribent i Upsala Nya Tidning berättar att ”Sverige inte är Schweiz”, för i Sverige råder demokrati:
”När schweizare i kantonerna Glarus och Appenzell står på torget och röstar genom handuppräckning skulle man kanske kunna se det som ett nästan idylliskt demokratiideal.
…
Visst. Det finns säkert frågor som kan beslutas som vid ett föreningsmöte. Men problemet med direktdemokrati i form av beslutande folkomröstningar är att komplicerade frågor, som kräver ingående expertkunskaper eller hänger samman med grundlagar och internationella konventioner, i stället kan leda till en urholkning av demokratin. Det finns alltså en viktig anledning till att vi utser våra företrädare genom demokratiska val. Förtroendevalda experter med expertstaber.
När man som i Schweiz kan samla in futtiga 100 000 namnunderskrifter för en ändring i landets författning, via en folkomröstning där i bästa fall halva folket deltar, är tillståndet för de grundläggande fri- och rättigheterna osäkert.”
Visst känns det lugnt och tryggt att vi styrs av dessa ”förtroendevalda experter med expertstaber”? Det är därför som det går så bra för Sverige!
Jonny
1 Dec 09 at 19:31
Bra artikel! En sak som ytterligare visar på de politiskt korrektas hyckleri gäller att man å den ena sidan hävdar att röstningen är en regelrätt attack mot islam, medan man å den andra sidan attackerar och river ner kristendomen – utan att folk får rösta om detta! Så agerar det politiskt korrekta prästerskapet vars hyckleri emellertid kommer att avslöjas, redan har gjort det i viss mån, såsom FAS hoppas i sin kommentar.
Reaktion
1 Dec 09 at 22:40
Johnny
Det författaren till denna artikel inte inser är att det tvärtom är liknande experstaber och konventioner som strider mot demokratin. Om majoriteten röstar mot en sak, är detta det demokratiska utslaget. Om experter tycker annorlunda är det en teknokrati, aristokrati, oliarki eller plutokrati vi har att göra med – Demokrati är det inte, vilket jag äver skrev i mitt eget inlägg.
Fas
2 Dec 09 at 2:18
Man kan också fråga sig vad det är för ”expertkunskaper” som vet att minareter är viktiga och bra. Överhuvudtaget finns det ingen orsak till varför några ”experter” skulle ha rätt att tvinga människor att leva med människor de inte vill leva med, även om det naturligtvis är sant att det finns ekonomiska och andra beslut som knappast skulle kunna skötas med direktdemokrati.
admin
2 Dec 09 at 11:06