0% hat
0% hat – 100% identitet är en tanke som det skrivits en del om här på motpol. I veckan tänkte jag bidra lite med mina egna tankar kring saken. Denna gång koncentrerar jag mig på den första halvan.
I
Hat är inte en rimlig grund för en politisk åskådning. Det kan låta klyschigt; våra liberala och socialistiska vänner skulle sannolikt skriva under på det uttalandet utan att tänka efter en extra gång. Samtidigt är det konstigt, eftersom många av dem grundar sina åsikter på just hat. Och om inte på hat, så på någon annan känsla – flyktig, passionsbetingad och irrationell. Missförstå mig inte här nu; givetvis är känslan en väsentlig del av all ideologi, allt samhällsbygge, all aktivism. Myten om en helt autonom, logisk individ som ”väljer sig fram” genom tillvaron är givetvis absurd. Men om själva grunden till det synsätt man väljer att ha är uteslutande emotionell, sitter man risigt till. Och om grunden dessutom är hat, blir det ännu lite värre.
Varför då, då? För det första för att ens möjlighet att nå ut blir kraftigt begränsad till enbart dem, som delar den egna känslan. Och känslor, ofta grundade i erfarenheter, låter sig sällan överföras till människor som har helt andra erfarenheter. Det första målet för politisk aktivitet är att relatera den egna ideologin till andra människors sätt att förstå verkligheten. Och här är hatet en av de sämsta utgångspunkter man överhuvudtaget kan tänka sig. Den som inte delar avskyn och avsmaken inför det ena eller det andra fenomenet, har i stort sett inget annat val än att reagera renodlat negativt när han ställs inför en aggressivt formulerad attack på honom själv och det han tror på. Det säger egentligen sig självt.
Tycker du om att äta på McDonalds kanske du skulle låta dig övertalas att låta bli om någon gav dig några perspektiv på varför det är dåligt. Är du engagerad i miljön finns ett antal argument att ta av. Tycker du om kultur som inte är fullständigt strömlinjeformad efter amerikanskt mönster borde du kanske redan ha kommit på varför det är dumt att stödja ”dånken,” men har du missat det kan jag plocka därifrån. Försöker du gå ner i vikt, eller bryr dig om folkhälsan i gemen, kan jag komma på en hel serie orsaker till att låta bli att stjälpa i sig läsk och strips. Däremot kan jag nästan garantera att du inte skulle låta dig övertygas om jag gick fram och skrek åt dig att ”sluta äta på McDonalds, ditt fula svin.” Det är liksom inte en orsak, det är bara jag som uttrycker min känsla inför ditt ätande, och därefter angriper dig, och tvingar in dig i försvarsposition. Risken finns att du fortsätter äta bara för att du blir så förbannad på mig.
En annan orsak är att hat inte är nyttigt. Det kan låta hobbypsykologiskt, men jag tror ganska många vet vad jag pratar om. Att ständigt sitta och hetsa upp sig över det ena och det andra, att alltid gnissla tänder och bli arg är extremt psykiskt påfrestande. Panikångest, missbruk eller helt enkelt utmattning är typiska följder – följder som utarmar det människomaterial som egentligen vill gott, men fastnar i en oändlig cykel av ilska, avsmak och slutligen uppgivenhetskänslor. Dessutom är det i förlängningen rent fysiskt skadligt. Mer än en stroke har orsakats av hat.
En tredje orsak är att det inte hjälper. Det vet vem som helst som pysslat med kampsport, eller för den delen sällskapsspel. Att bli engagerad, kanske till och med arg, kan ibland vara ett stöd, under kontrollerade former. Det kan ge motivation och ”pepp.” Att hata, att bli rasande, att skrika och bete sig, innebär förlust av kontroll, det innebär att man fattar dåliga beslut, det suddar ut nyanser och gör en dum.
II
Och detta med nyanser är ytterligare en sida av saken, som på sätt och vis innefattar allt det ovanstående. En onyanserad världsbild är svår att kommunicera till andra (eftersom de inte bara måste vara lika onyanserade, utan dessutom ha samma åsikter i grunden, för att ens kunna börja ta till sig det man säger). Den är alltså ineffektiv – den hjälper inte. Och den är nästan garanterat onyttig, om inte för en själv, så åtminstone för den egna saken. Här kan man titta på de mest fanatiska förespråkarna för fri invandring (bara för att det motsatta exempelt är lite för uppenbart). Här menar man att invandring är bra, att alla problem som uppstår i samband med den beror på rasism, och att omfattning och typ av invandring alltså inte ska påverkas på något sätt av dylika problem. Att många tusen människor far illa av balkaniseringen och gettofieringen – så till den grad att det idag är svårt att veta om det är vi svenskar eller de hundratusentals utlänningar som sitter och trycker i förorterna som mår sämst – det skiter man liksom i. Bryr man sig om det, är det bara för att visa på ”konsekvenserna av rasismen.” Detta trots att man inte på något sätt lyckats visa något samband mellan ”rasismbekämpning” och minskad invandringsproblematik. Fiendebilden är klar: den svenska rasismen. Verkligheten spelar ingen roll.
Bara för att vara övertydlig kan jag tillämpa samma resonemang på ”vår” planhalva. Här ser man den etniska problematiken med all önskvärd tydlighet. Lösningen förefaller också klar: minska eller slopa den utomeuropeiska invandringen, och börja arbeta för repatriering. Målet ska vara att arbeta för att uppnå ett, om inte homogent, så i varje fall betydligt homogenare samhälle. För många går det hela dock snabbt överstyr. Man börjar prata om ”invandrarna” som om de vore en organiserad gruppering, som aktivt ägnar sig åt olika typer av beteende i det medvetna syftet att förstöra. Man nonchalerar det faktum att en hyfsad andel av dem som sökt sig hit gjort det av orsaker de åtminstone själva tycker är acceptabla. Man anlägger ett tonläge som är så pass hysteriskt, så pass aggressivt, så pass hatiskt, att det blir svårt för utomstående att förstå vad man pratar om. Muhammed i butiken är ju trevlig, liksom, så vad fan skriker du om? Och det är en berättigad fråga.
III
Det går att argumentera för vad som brukar kallas ett ”svenskt Sverige” utan att förneka att Muhammed i butiken kan vara trevlig. Det går att argumentera för kärnfamiljen, och för den delen mot böglobbyn, utan att antyda eller tycka att homosexuella ska ha stryk. Det går att bekämpa feminismen utan att förfalla till misogyni och ”mansgriseri.”
Många vill inte att det ska gå – de är nämligen egentligen inte emot rashat, bögknackning och kvinnohat. De är emot vita människor som fenomen, eftersom dessa symboliserar den ”strukturella rasismen”. De är emot kärnfamiljen som fenomen, eftersom den är ”tråkig” och ”förtrycker sexualiteten”. Och de är emot könsroller för att de upprätthåller en ”patriarkal samhällsordning”. Det är med andra ord inte de ”onda” följderna av de här fenomenen man bekämpar – tvärtom är dessa följder nödvändiga för att man ska kunna upprätthålla sin egen vrångbild av vad traditionella värderingar inneburit och innebär. De här människorna är kanske de som hatar mest av alla, vare sig de vet om det eller inte. Och de vill inte se en autentisk, traditionalistisk höger, som kan argumentera utan att hetsa upp sig. De vill se en dum, brutal, gapig och imbecill höger – en höger de kan hata.
Det ska vi inte ge dem.
Något att ta lärdom av…
Mina känslor inför denna oerhörda bra artikel, är att likställa med känslorna som Wayne och Garth i Waynes World får när dom får syn på Alice Cooper
För övrigt kan undertecknad, vars stora intresse i livet är psykologi och hälsolära, ge Solguru fullt rätt rent vetenskapligt i att hat och irritation, skapar både psykisk och fysisk ohälsa.
Johan Björnsson
28 Okt 08 at 2:07
Stycke III är värdig Wagners Valkyrior! Kvintessensen av vad som bör vara utgångspunkten för en medveten traditionell-identitär strategi! Låtom oss visa våra meningsmotståndare vad som utmärker den tänkande och reflekterande klassiska västerländska människan, respektive den affektstyrda och liberala modernisten, som gärna gömmer sig bakom sin självpåfunna och moraliskt oantastliga chimär av demokrati och lika värde. De sistnämnda begreppen har ju i realiteten visat sig vara enkom tomma ord utan någon egentlig innebörd, annan än att justifiera den maktfullkomlighet som patrasket uppvisar gentemot de som opponerar sig mot nuvarande (o)ordning. Men då tomma tunnor också skramlar mest är hög det hög tid för oss att ta initiativet med finess och en välgrundad och genomtänkt argumentation, likt den du beskriver, vilken fullkomligt detroniserar de som tror sig vara de goda och upplysta, men i själva verket är oupplysta plebejer, ja anti-människor.
Lakedaemon
28 Okt 08 at 2:37
Det här är en utomordentligt bra text, jag hoppas den får stor spridning. Länka till den alla ni som läser andra bloggar. En värdig utmanare till Oskorei verkar växa fram.
fil dr
28 Okt 08 at 8:38
fil dr:
Ha, att ”utmana” är kanske inte riktigt det jag är ute efter, men jag tar förstås åt mig av berömmet i vilket fall.
Tack även övriga, förstås, för vänliga synpunkter.
admin
28 Okt 08 at 13:02
Bravo! Ger man Pk-ismen fingret tar de hela ens lekamen. Det blir en svår balansgång mellan att vara ”rumsren” och att följa ens övertygelser. Men den är en bom vi alla måste vandra över…
Regn
28 Okt 08 at 13:24
Angående att man ej bör grunda sina åsikter på hat; jag såg nyligen en videblogg av Nordic jawa, där han poängterar detsamma och att man istället bör vara motiverad av sin kärlek till sin familj och (i förlängningen) sin ras.
http://www.youtube.com/watch?v=QCMWii1K1FU
Erik
28 Okt 08 at 13:47
”Det första målet för politisk aktivitet är att relatera den egna ideologin till andra människors sätt att förstå verkligheten.”
Nej, det första målet för all politisk aktivism är att flytta fram de egna maktpositionerna. Att få andra människor att ”förstå” är i många fall överskattat, men kan visserligen hjälpa på vägen.
”Det går att argumentera för vad som brukar kallas ett ”svenskt Sverige” utan att förneka att Muhammed i butiken kan vara trevlig.”
Visst är det så, men är inte detta en självklarhet även inom ”den nationella rörelsen” i stort? (Bortsett från några ungdomar som inte hunnit mogna politiskt än). Det kan i viss utsträckning vara bra att man formulerar självklarheter, men faran ligger i att det implicita budskapet blir att det just inte är självklarheter. Jag tycker mig se ett implicit budskap om att ”nationella” (i brist på bättre begrepp) i allmänhet ägnar sig åt irrationellt hat, vilket för det första inte stämmer och för det andra hjälper till att alienera människor från det gemensamma budskapet… Arbetar inte alla mot (och för) ett politiskt system, och inte mot enskilda individer?
Andreas Törner
28 Okt 08 at 15:01
Instämmer i berömmet, tyvärr tillhör jag kategorin som får spader och inte alltid kan berhärska mig.
rim
28 Okt 08 at 17:10
Kjempe bra skrevet.
I denne glimrende bloggen knuste du alle argumentene våre motstandere bruker.
Tommy
28 Okt 08 at 17:39
Vårt ”samhälle” präglas av extremism; det skall inte kunna gå att tänka sig något annat utöver det givna. Antingen håller man sig inom den lilla extremistiska hållning som överheten bjuder på eller så är man sinnessjuk. ”Demokrati” och ”diktatur” är ett annat exempel: antingen håller man med vad överheten sysslar med och identiferar det med begreppet demokrati eller så är man för tyranneri. Endast de nuvarande styrelseskicken är demokratier, allt annat i hela världshistorien har varit tyranneri. Sak samma med ”höger” och ”vänster”, allt och alla som inte köper rakt av att dessa ”två” är de enda politiska inriktningarna som över huvud taget kan existera betraktas som extremister.
Kort och gott, det makten sysslar med är intellektuell marginalisering, accepterar man inte eller inte låter sig underkastas av dagens system så är man per automatik sinnessjuk och/eller extremist.
På sikt kan inte ett sådant system överleva, eftersom företrädarna inte kan utvecklas intellektuellt när de kallar kritiker och alla andra för sinnessjuka och extremister. Tyranneri kan inte enbart hålla sig på ett intellektuellt plan, eftersom ett korrekt argument är alltid ett korrekt argument. Alltså blir våldet allt mer nödvändigt, men våldsanvändning ger instabilitet.
wodinaz
28 Okt 08 at 17:41
Forts: Instabilitet leder till slut till konflikt och en konflikt kan sluta på tre vis: total seger, total förlust eller någon slags kompromiss där båda parterna får ge efter på åtminstone något. Två av dessa tre är till vår fördel, och efter upprepning kommer vi att få igenom tillräckligt mycket för att systemet, som är totalt, inte längre kan vara totalt och då går det under eftersom förusättningen för dess existens är total underkastelse och konformism.
Alltså, bara vi undgår att utrotas så kommer vi att segra på sikt, eftersom vårt mål är att få igenom åtminstone någon enstaka detalj medan de kräver, för att existera, total lydnad i varje detalj.
Vi har sannolikheten på vår sida, det är bara att se till att överleva och käfta emot
wodinaz
28 Okt 08 at 17:56
Ja, det var väl inte så svårt…seriösa nationalister med begynnelse i Per Engdahl har lärt detta budskap. Jag har försökt föra fram detta budskap under tre år på motpol. Hoppas att fler hoppas på tåget och sprider det till ungdomen.
FAS
28 Okt 08 at 18:16
Solguru: Nä, det förstår jag. Men det börjar bli extremt hög kvalitet på inläggen och där har Oskorei stått för sig själv ett tag. Som ett Amarone-vin, särskiljd från alla andra. Och sådana här bra inlägg sitter som ett bra vin en fredagskväll.
fil dr
28 Okt 08 at 20:26
Törner:
Kommer en person på en bra idé och inte får någon annan att förstå att den är bra, kan han försöka ”flytta fram maktpositionerna” bäst han vill, det är ändå helt och hållet kört från början. En person kan inte påverka någonting, än mindre ”ta makten”. Inte tusen heller. Alltså måste man, för att ens kunna börja överväga att ”flytta fram maktpositionerna” först se till att man har nog många människor med sig. Och det gör man genom att kunna kommunicera sina synpunkter till dem på ett vettigt sätt, punkt slut. Första steget i politik är att få andra att ”synkronisera” sin verklighetsuppfattning med den ideologi man vill använda för att påverka verkligheten med, inte att ”flytta fram maktpositionerna” i tomma luften.
Det här gäller förresten ännu längre. All genuin makt handlar om att få andra att tänka som man själv tänker. Våldskontroll håller aldrig i längden – det är bara att se på Östeuropa eller Sovjetunionen. Statsapparaten är värdelös om den inte kan påverka folks världsuppfattning, och vill man förändra statsmakten måste man börja i den änden. Det handlar inte nödvändigtvis om ”opinionsarbete” i någon demokratisk mening, men att sitta och hoppas på att ta över staten i någon sorts kupp och sedan tro att grunden för ett konstruktivt arbete är automatiskt lagd är mer än lovligt naivt.
Vad gäller resten: du har ingen anledning att ta det här som någon partsinlaga i en massa forumgroll. När jag talar om att se över sin attityd till saker och ting och undvika hat är det riktat främst till folk som delar mina åsikter. Den problematik jag beskriver finns hos både helt obundna, vanliga människor och hos identitärer – ”till och med” hos undertecknad.
Att jag sedan tycker att du och många med dig skönmålar ”rörelsen” något oerhört är faktiskt en helt annan sak – det jag skriver är ägnat som konstruktiv kritik riktad till dem som är benägna att ta åt sig, inte som förmanande pekpinnar åt grupperingar och individer vars åsikter skiljer sig radikalt från mina egna.
admin
28 Okt 08 at 23:36
Det du beskriver är medel till att flytta fram maktpositionerna, inte självändamål. Som Yockey skriver är maktpolitik en tautologi. Vem har talat om våld och statskupper? Västerlandets oligarker har väl också en enorm makt utan att folket i stort ”håller med” eller ens ”förstår” deras idé/agenda (utan att använda nämnvärt mycket våld)?
Vilken rörelse har jag någonsin skönmålat och på vilket vis? Tänker du på att jag tycker att man kan ha en respektfull men sakligt kritisk inställning till människor trots att de inte tycker exakt som en själv? Är det fel av mig att påpeka att inte alla ”vanliga nationella” bara är skinheads och raggare som ”hatar svartingar”?
Diskussionen är ointressant och jag har sagt mitt…
Andreas Törner
29 Okt 08 at 1:55
Törner:
Meningen du ifrågasatte rörde vad som var det första steget, inte vad som var själva slutmålet. Slutmålet är naturligtvis vare sig att kommunicera en världsbild ELLER att flytta fram maktpositioner – bägge två är medel, där det föregående är just föregående. Västvärldens makthavare är experter på att få folk att tro att deras egna idéer och maktens är desamma – däri GRUNDAR sig makten, vilket var exakt min poäng. Att man sedan inte överfört de mer komplexa grundidéerna är helt självklart – givetvis måste tankar anpassas efter målgruppen för att kunna vara effektiva. Utan att övertyga folk, ingen makt. Men vare sig makt eller kommunikation är förstås självändamål, om man inte helt enkelt vill bestämma över folk för sakens egen skull. Bägge är medel, men förmågan att övertyga kommer före förmågan att påverka – eller UTGÖR, åtminstone i fredstid, rent utav själva grundförutsättningen för den förmågan.
Eftersom texten inte nämner ett ord om ”vanliga nationella” tycker jag att det är en mycket konstig sak att ta upp, och som sagt har texten heller inget att göra med det bråk du försöker dra in här. Det är kritik riktad mot folk som har åsikter närbesläktade mina egna – vilka som sedan räknas dit kan andra avgöra. Du är i vilket fall inte den avsedda målgruppen, och om dessutom situationen är helt oproblematisk för din/er del är det väl bara att ge fan i att läsa, istället för att läsa IN saker i texten som inte står där.
Jag håller med om att diskussionen är ointressant, och därför förstår jag heller inte varför du drog upp den.
admin
29 Okt 08 at 2:51
”Panikångest, missbruk eller helt enkelt utmattning är typiska följder – följder som utarmar det människomaterial som egentligen vill gott, men fastnar i en oändlig cykel av ilska, avsmak och slutligen uppgivenhetskänslor.”
Jeg kjenner meg dessverre litt igjen i disse setningene. Men så lenge man faktisk erkjenner det, tror jeg likevel det er håp. Det er vel umulig som menneske å aldri la sinnet koke over; noe av det skumleste jeg vet er å oppleve i utgangspunktet ”besinnede” mennesker som regelrett sprekker og viser sin ”hatske” side, – reneste personlighetsskiftet. Min erfaring er uansett, i likhet med ”Solguru”, at ”hatske anfall” ikke fører til noe som helst konstruktivt. Det er svært enkelt… Det er bare å forestille seg hva man egentlig har utrettet i tankelivet eller kanskje i sitt miljø eller på papiret når man blir overøst av kjærlighet/pasjon/religiøs inspirasjon eller hva man skal kalle det!
Jeg likte også veldig godt din ”konklusjon” og holder selvsagt med i ”fil drs” skryt. Skriv videre, ”Solguru”!
Ketill
29 Okt 08 at 19:03
väldigt bra inlägg solguru! absolut något att tänka på för alla oss fosterlandsvänner. eftersom man ofta stöter på så hysteriskt och hatiskt motstånd när man för fram nationella värderingar så reagerar man ofta defensivt och visar taggarna utåt redan när man lägger fram sina åsikter. men svenska folket behöver ett positivt alternativ till mångkulturen, inte bara en massa domedagsprofetior.
ballemajcus
30 Okt 08 at 12:27
Tack för ditt inlägg. det är gott att du betonar vikten av renhet i sinnet (dygd/askes) och en ren livstil (vilket jag förstår som veganism/fysisk fostran). Den ”nya högern” är konstruktiv, uppbygglig, framåtsyftande – utan resentiment.
0aktree
15 Aug 10 at 16:56